Vi lever i ett hav av relationer

Detta är mina egna reflektioner utifrån min förståelse om hur vi alla kan förbättra vår relation till oss själva och relationen till andra människor omkring oss, både privat och på jobbet.

Vi människor är födda in i och lever i en skattjakt där vi söker efter lycka, välmående och kärlek. Det enda problemet är att de flesta av våra kartor är vända åt fel håll och eftersom vi har samma slags karta upp och ner så upptäcker många av oss inte detta misstag.

En annan sak som blir rätt ironiskt är att vi redan står mitt på skatten, vi har ALDRIG lämnat den! För i vårt sökande efter vår skatt d.v.s. vår lycka har vi glömt av varifrån vi startade vårt sökande.

För mig som individ har det sett ut så här.
Det som var viktigast för mig som barn var att känna kärlek, samhörighet och trygghet från människor som stod mig nära. När jag var i den känslan så kände jag mig fri och hade lätt för att lära, leka och vara närvarande i livet. När jag litade på att människor som brydde sig om mig och som var beredda att fånga upp mig, trösta mig och skydda mig, kände jag sinnesro och ett inre välmående. Min medfödda förmåga att fungera på ett kärleksfullt och intelligent sätt i mina relationer fungerade oftast felfritt. Jag hade djupare känslor för vad som var rätt eller fel och kunde uttrycka dem när det var nödvändigt.

När jag började närma mig vuxenlivet så började jag som tonåring och som vuxen att gradvis lyssna mer på andra och lita mindre på min inre kompass (visdom), livet började bli mer allvarsamt och kämpigt och min ”vuxen-mask” började forma sig. Jag började anpassa mig och lyssna på andra ”experters” idéer och åsikter som förklarade hur man borde vara, tänka, göra för att passa in och leva ett bra och lyckligt liv. Det finns hur mycket som helst i form av böcker, reklam, filmer, utbildningar, koncept, över hur vi hela tiden kan bli bättre och hur vi borde vara som barn, ungdom, förälder, make, hustru, arbetare, chef och så vidare.

Jag menar inte att det är fel att försöka anpassa sig eller att lyssna på goda råd, jag menar att många råd bygger på antagandet att ditt välmående är något du måste skaffa dig och hela tiden jaga, inte något du har naturligt i dig hela tiden.

För hur kommer det sig att vissa människor som egentligen enligt normen inte borde vara lyckliga, så som riktigt fattiga människor eller människor som varit med om riktigt svåra livskriser ändå kan leva ett liv i välmående. Medan andra människor som har det gott ställt och har allt ordnat runt omkring sig inte mår så bra? Beror det på yttre omständigheter, eller beror det på något annat?

Vi är verkligen, verkligen beroende av varandra i ett hav av relationer.

Innan jag kommer till min poäng vill jag ta dig på en liten omväg, så häng kvar!
Från min förståelse när det gäller relationer så skapar vi och håller liv i varandra, jag kan inte existera utan någon annan vare sig psykologiskt eller fysiskt. Vi är verkligen, verkligen beroende av varandra i ett hav av relationer. Om det bara var ”jag” skulle jag inte kunna existera. Psykologiskt är det så att om jag hade levt i en värld där allt bara var rött, så skulle jag vara blind! En man kan inte existera utan kontrasten av en kvinna, vi kan inte känna värme utan kontrasten av kyla. När det gäller det fysiska har vi kanske lättare att förstå att det är en omöjlighet, allt är sammankopplat och vi är en del av en helhet som är beroende av att allt i hela universum håller samman, utan blommor skulle det exempelvis inte finnas några bin och vise versa.


Nu till poängen och det jag vill förmedla i denna blogg!
Jag har med hjälp av utbildning fått personliga insikter i något som har hjälpt mig att vända på min skattkarta 180 grader. Det är en förståelse som hjälpt mig att inse sanningen i att människor bygger upp sin verklighet med hjälp av sina tankar, jag kommer inte att gå in i detalj om detta utan jag kommer bara att titta på hur denna medfödda gåva att tänka fungerar i våra relationer.

Om det är sant att vi skapar våra relationer med hjälp av våra tankar och att detta blir vår verklighet, så är min väg tillbaka till kärlek och trygghet en förståelse för att ”vad jag tänker om dig skapar min verklighet” och om jag har negativa tankar om dig kommer jag att känna negativa känslor om dig och om du som individ reagerar negativt på de signaler jag skickar ut så förstärker du det jag tror om dig och tillsammans är vår relation inne i en negativ nedåtgående spiral.

Det jag försöker poängtera är att ”när jag verkligen på djupet förstår och själv ser” att vad jag tänker om dig är det enda som kan skapa mina känslor för dig, ger det mig en valmöjlighet att skapa en hälsosammare relation för oss båda. Det räcker vanligtvis med att en av oss börjar se den inre logiska koppling som ligger bakom våra känslor och beteenden för att vi på ett på ett mer vänskapligt och förstående sätt kan stoppa och vända den negativa och nedåtgående spiralen i vår relation. Så istället för att söka efter fel i vår relation eller anledningar till att du får mig att må på ett speciellt sätt vill jag vara medveten om att det inte är du, utan det är mina tankar om dig som skapar mina känslor om dig, och detta gäller för oss båda.

Ett perfekt exempel på detta är människor som gått vilse i livet och som har skapat tankemönster och vanor som leder till negativa känslor och ett destruktivt beteende. De kanske gör livet svårt för sig själva och för andra, de är fångade i ett beteende som förstärks från sin omgivning, likt murar på ett fängelse. Det är väldigt svårt för dem att bryta sina invanda tankemönster om sig själva och om andra människor. Detta negativa förstärkande från omgivningen gör det svårt för dem att ta in nya tankar som ger dem en annan upplevelse av livet.

Vi är fast i olika grader i detta mänskliga drama, och alla människor tappar tillfälligt fotfästet, ingen kommer undan, för det är en del av att vara människa.

Vägen ur detta mentala fängelse är väldigt enkelt och är egentligen bara en utbildningsfråga. Det handlar om kunskap som hjälper oss att förstå vad vi människor verkligen är bakom våra koncept och idéer om oss själva och den värld vi lever i (en värld bakom intellektet som består av ren kärlek, potential och visdom).

Om du inte håller med om att det finns en medfödd intelligens bakom vårt intellekt så ställ dig följande fråga och reflektera över den under några minuter:

Vem var jag när jag var 2 år, innan jag formade mina idéer och tankar om mig själv?

Vi är fast i olika grader i detta mänskliga drama, och alla människor tappar tillfälligt fotfästet, ingen kommer undan, för det är en del av att vara människa.

När vi som medmänniskor utan kritiskt tänkande och med kärlek ser denna inre visdom i oss själva och i andra människor är sannolikheten stor att detta guidar människors som fastnat i negativa tankemönster tillbaka till sin egen inre visdom, sin egen inre kärlek och sin egen inre trygghet, och från detta tillstånd är allt möjligt!

Det finns miljontals med exempel på människor som varit helt i botten och som har vaknat upp och gjort en 180 graders vändning och återigen börjat lyssna på sitt eget sunda förnuft över vilka de verkligen är och vad de behöver för att deras liv och relationer skall fungera på allra bästa sätt.

Det är med hjälp av egen personlig insikt i detta som människor vågar vända på kartan och kanske till och med att slänga kartan och sluta söka efter extern lycka, så tro inte på det jag skriver, upplev själv den osynliga kopplingen mellan tanke och känsla, du kommer att bli belönad om du får insikt i detta!

Hälsningar,
Kenny