Vi lever i ett hav av relationer

Detta är mina egna reflektioner utifrån min förståelse om hur vi alla kan förbättra vår relation till oss själva och relationen till andra människor omkring oss, både privat och på jobbet.

Vi människor är födda in i och lever i en skattjakt där vi söker efter lycka, välmående och kärlek. Det enda problemet är att de flesta av våra kartor är vända åt fel håll och eftersom vi har samma slags karta upp och ner så upptäcker många av oss inte detta misstag.

En annan sak som blir rätt ironiskt är att vi redan står mitt på skatten, vi har ALDRIG lämnat den! För i vårt sökande efter vår skatt d.v.s. vår lycka har vi glömt av varifrån vi startade vårt sökande.

För mig som individ har det sett ut så här.
Det som var viktigast för mig som barn var att känna kärlek, samhörighet och trygghet från människor som stod mig nära. När jag var i den känslan så kände jag mig fri och hade lätt för att lära, leka och vara närvarande i livet. När jag litade på att människor som brydde sig om mig och som var beredda att fånga upp mig, trösta mig och skydda mig, kände jag sinnesro och ett inre välmående. Min medfödda förmåga att fungera på ett kärleksfullt och intelligent sätt i mina relationer fungerade oftast felfritt. Jag hade djupare känslor för vad som var rätt eller fel och kunde uttrycka dem när det var nödvändigt.

När jag började närma mig vuxenlivet så började jag som tonåring och som vuxen att gradvis lyssna mer på andra och lita mindre på min inre kompass (visdom), livet började bli mer allvarsamt och kämpigt och min ”vuxen-mask” började forma sig. Jag började anpassa mig och lyssna på andra ”experters” idéer och åsikter som förklarade hur man borde vara, tänka, göra för att passa in och leva ett bra och lyckligt liv. Det finns hur mycket som helst i form av böcker, reklam, filmer, utbildningar, koncept, över hur vi hela tiden kan bli bättre och hur vi borde vara som barn, ungdom, förälder, make, hustru, arbetare, chef och så vidare.

Jag menar inte att det är fel att försöka anpassa sig eller att lyssna på goda råd, jag menar att många råd bygger på antagandet att ditt välmående är något du måste skaffa dig och hela tiden jaga, inte något du har naturligt i dig hela tiden.

För hur kommer det sig att vissa människor som egentligen enligt normen inte borde vara lyckliga, så som riktigt fattiga människor eller människor som varit med om riktigt svåra livskriser ändå kan leva ett liv i välmående. Medan andra människor som har det gott ställt och har allt ordnat runt omkring sig inte mår så bra? Beror det på yttre omständigheter, eller beror det på något annat?

Vi är verkligen, verkligen beroende av varandra i ett hav av relationer.

Innan jag kommer till min poäng vill jag ta dig på en liten omväg, så häng kvar!
Från min förståelse när det gäller relationer så skapar vi och håller liv i varandra, jag kan inte existera utan någon annan vare sig psykologiskt eller fysiskt. Vi är verkligen, verkligen beroende av varandra i ett hav av relationer. Om det bara var ”jag” skulle jag inte kunna existera. Psykologiskt är det så att om jag hade levt i en värld där allt bara var rött, så skulle jag vara blind! En man kan inte existera utan kontrasten av en kvinna, vi kan inte känna värme utan kontrasten av kyla. När det gäller det fysiska har vi kanske lättare att förstå att det är en omöjlighet, allt är sammankopplat och vi är en del av en helhet som är beroende av att allt i hela universum håller samman, utan blommor skulle det exempelvis inte finnas några bin och vise versa.


Nu till poängen och det jag vill förmedla i denna blogg!
Jag har med hjälp av utbildning fått personliga insikter i något som har hjälpt mig att vända på min skattkarta 180 grader. Det är en förståelse som hjälpt mig att inse sanningen i att människor bygger upp sin verklighet med hjälp av sina tankar, jag kommer inte att gå in i detalj om detta utan jag kommer bara att titta på hur denna medfödda gåva att tänka fungerar i våra relationer.

Om det är sant att vi skapar våra relationer med hjälp av våra tankar och att detta blir vår verklighet, så är min väg tillbaka till kärlek och trygghet en förståelse för att ”vad jag tänker om dig skapar min verklighet” och om jag har negativa tankar om dig kommer jag att känna negativa känslor om dig och om du som individ reagerar negativt på de signaler jag skickar ut så förstärker du det jag tror om dig och tillsammans är vår relation inne i en negativ nedåtgående spiral.

Det jag försöker poängtera är att ”när jag verkligen på djupet förstår och själv ser” att vad jag tänker om dig är det enda som kan skapa mina känslor för dig, ger det mig en valmöjlighet att skapa en hälsosammare relation för oss båda. Det räcker vanligtvis med att en av oss börjar se den inre logiska koppling som ligger bakom våra känslor och beteenden för att vi på ett på ett mer vänskapligt och förstående sätt kan stoppa och vända den negativa och nedåtgående spiralen i vår relation. Så istället för att söka efter fel i vår relation eller anledningar till att du får mig att må på ett speciellt sätt vill jag vara medveten om att det inte är du, utan det är mina tankar om dig som skapar mina känslor om dig, och detta gäller för oss båda.

Ett perfekt exempel på detta är människor som gått vilse i livet och som har skapat tankemönster och vanor som leder till negativa känslor och ett destruktivt beteende. De kanske gör livet svårt för sig själva och för andra, de är fångade i ett beteende som förstärks från sin omgivning, likt murar på ett fängelse. Det är väldigt svårt för dem att bryta sina invanda tankemönster om sig själva och om andra människor. Detta negativa förstärkande från omgivningen gör det svårt för dem att ta in nya tankar som ger dem en annan upplevelse av livet.

Vi är fast i olika grader i detta mänskliga drama, och alla människor tappar tillfälligt fotfästet, ingen kommer undan, för det är en del av att vara människa.

Vägen ur detta mentala fängelse är väldigt enkelt och är egentligen bara en utbildningsfråga. Det handlar om kunskap som hjälper oss att förstå vad vi människor verkligen är bakom våra koncept och idéer om oss själva och den värld vi lever i (en värld bakom intellektet som består av ren kärlek, potential och visdom).

Om du inte håller med om att det finns en medfödd intelligens bakom vårt intellekt så ställ dig följande fråga och reflektera över den under några minuter:

Vem var jag när jag var 2 år, innan jag formade mina idéer och tankar om mig själv?

Vi är fast i olika grader i detta mänskliga drama, och alla människor tappar tillfälligt fotfästet, ingen kommer undan, för det är en del av att vara människa.

När vi som medmänniskor utan kritiskt tänkande och med kärlek ser denna inre visdom i oss själva och i andra människor är sannolikheten stor att detta guidar människors som fastnat i negativa tankemönster tillbaka till sin egen inre visdom, sin egen inre kärlek och sin egen inre trygghet, och från detta tillstånd är allt möjligt!

Det finns miljontals med exempel på människor som varit helt i botten och som har vaknat upp och gjort en 180 graders vändning och återigen börjat lyssna på sitt eget sunda förnuft över vilka de verkligen är och vad de behöver för att deras liv och relationer skall fungera på allra bästa sätt.

Det är med hjälp av egen personlig insikt i detta som människor vågar vända på kartan och kanske till och med att slänga kartan och sluta söka efter extern lycka, så tro inte på det jag skriver, upplev själv den osynliga kopplingen mellan tanke och känsla, du kommer att bli belönad om du får insikt i detta!

Hälsningar,
Kenny

Ägg eller studsboll, hur väljer Du att se på dig själv?

Jag, som de allra flesta människor vill känna mig omtyckt och älskad. För min del så betydde det förut att jag blev osäker när jag märkte eller trodde att andra människor hade kritiska tankar om mig eller det jag gjorde.

Denna negativa självbild följdes av en känsla av osäkerhet och av ett beteende hos mig som fick mig att försöka få den personen att ändra uppfattning om mig. Eller så blev jag irriterad och förbannad beroende på person och situation.

För att undvika osäkerhetskänslorna var min strategi att stärka mig själv genom att pusha mig själv till att hela tiden bli bättre och duktigare inom de områden där jag riskerade att bli kritiserad.

Men problemet för min del i denna strävan att hela tiden bli bättre var att den baserades på felaktiga antaganden. Dels på antagandet om att människor som kritiserar mig kan påverka mina känslor, dels på att jag kunde jobba mig till en bättre självkänsla och starkare självförtroende.

Det som skapade ett skifte i mig var när jag verkligen förstod att det var precis tvärt om. Andra människor kan faktiskt inte påverka mina känslor direkt. Samt att det är väldigt ansträngande och svårt att försöka ”jobba” mig till en bättre självkänsla.

Hur min självbild och självkänsla förändrades och blev positivare kommer jag att beskriva genom en metafor som jag först hörde av coachen och författaren Michael Neill. Men först behöver jag tydliggöra två grundstenar som var viktigt för mig att få insikt i, och som är viktigt att få för att verkligen förstå vad jag menar (och själv få till en förändring):

Våra känslor kommer från vårt tänkande 10 gånger av 10, inga undantag!
När vårt tänkande skiftar så skiftar också våra känslor. (När jag verkligen på djupet förstod denna koppling var jag inte längre fast i mina negativa tankar och känslor om mig själv. Var nyfiken och testa själv så kommer du se att det stämmer.)

Alla har tillgång till mental balans och positiva känslor, det är vår grundinställning som människa. Det enda som kan ta oss bort från detta inre välmående är vårt tänkande. En bra känsla i kroppen är inte mer komplicerat än att när vi är i ett klart sinne, utan negativa tankar om oss själva eller andra, så mår vi bra. Punkt! (Testa så får du se. Det räcker med en liten insikt så kommer du märka att det stämmer.)

Även om du inte håller med mig om ovanstående så utmanar jag dig till att vara nyfiken och testa.

Nu till metaforen som handlar om hur vi beroende på vad vi tänker om oss själva, känner och agerar på olika sätt. Metaforen handlar om att se på sitt mentala själv som ett ägg, en apelsin eller en studsboll.


Ser jag på mig själv (mitt mentala jag/psyke) som ett ägg, med ett tunt skal som kan gå sönder av minsta lilla, då kommer jag utifrån denna upplevda verklighet att försöka undvika saker som kan skada mig känslomässigt.

Denna känsla hade jag under en period i 20-årsåldern, när jag var extremt självkritisk, jag hade svår ångest och kände mig mentalt utbränd. Jag “avskydde” att känna mig så sårbar och när jag försökte att uttrycka lite av dessa känslor till mina vänner och fick medlidande tillbaka, blev mina känslor ändå värre. Det kändes som att jag för evigt var fast i denna negativa känsla av sårbarhet. Allt jag ville var ju att känna mig normal igen.


Ser jag på mig själv (mitt mentala jag/psyke) som en apelsin, med ett tjockare skal, men fortfarande med ett innehåll som kan bli skadat om jag får lite hårdare stötar från omgivningen, då kommer jag utifrån denna upplevda verklighet att jobba hårt för att stärka upp detta skal så att ingen kommer kunna komma åt mig känslomässigt.

I mitt fall så var det att stärka upp min självbild och självkänsla både med hjälp av yttre saker som mer pengar, bra jobb, coolare attityd och mer erfarenhet. Men även med hjälp av att läsa böcker inom personlig utveckling, meditera och försöka ändra mina tankar om mig själv. Problemet med detta jagandet var bara att det var väldigt tidskrävande och så fort jag kände osäkerheten greppa tag i mig så kände jag mig tvungen att steppa upp eller hitta nya sätt och metoder för att stärka mig själv.


Om jag däremot ser på mig själv (mitt mentala jag/psyke) som en studsboll, som är solid rätt igenom. Att även om jag får mig en ”smäll” från omständigheter eller från kritiska personer och tillfälligt tappar greppet så är jag fortfarande hel och kan ”studsa” tillbaka. Då kommer jag utifrån denna upplevda verklighet att vara fri att utvecklas i min takt. Jag är fri att testa på nya saker för att jag vill, inte pga av vad andra människor tycker och tänker (i mitt fall otroligt stressbefriande). Det är också mycket enklare att be andra människor om hjälp, stöd och råd när jag själv inte kommer vidare.

Om jag tillfälligt hamnar i en svacka så vet jag just att den är tillfällig och att det inte är något fel på mig. Jag vet också att om jag misslyckas med något så kan jag välja att försöka igen eller gå vidare utan att känna mig misslyckad, det är mitt val, ingen annans.

I dag lever jag mestadels i denna sistnämnda verklighet. Jag gör det med hjälp av kunskap om hur människans sinne är konstruerat inifrån- och ut och att mitt psykiska jag till skillnad från mitt fysiska jag är oförstörbart. Jag vet också att detta inte är något som är unikt för mig, alla människor fungerar så här. Insikt i detta har gett mig en positivare självbild om mig själv som människa. För om jag vet att mitt mentala jag är konstruerat som en studsboll och inte som ett ägg eller en apelsin, då behöver jag inte längre jobba med mig själv för att må bättre, det är istället något jag måste FÖRSTÅ!

Jag är inte omänsklig 😉 jag har fortfarande känslor av osäkerhet emellanåt, men, jag tar dem inte längre på allvar och försöker inte längre fixa dem eller mig. Istället är jag fri att fortsätta utforska och lära mig nya saker i min takt!

Jag hoppas detta kan ha gett dig nya perspektiv om din och andra människors medfödda psykologiska “studsboll”. Har du några frågor så får du gärna lämna kommentarer.

Lycka till med ditt eget utforskande, du kommer garanterat att bli positivt överraskad om du får en insikt i detta!

Hälsningar,
Kenny

Körkort för det mänskliga sinnet

Om du tycker att det är en fördel att känna till hur en bil funkar när du kör en bil då kanske du också tycker att det kan vara en fördel att känna till hur vårt mänskliga sinne funkar när vi trots allt hela tiden ”kör oss själva” med våra tankar och vårt medvetande. Häng med på lite metaforer och andra jämförelser så ska jag förklara vad jag menar.

Jag antar att om du är en van bilförare, så kör du inte i höga hastigheter på en låg växel, stämmer det?

Pausa nu lite och fantisera fram det ilande ljudet från motorn om du pressar gasen i botten på ettans växel- iiiiiiiiiiiiiiiiiii – så låter det ungefär, eller hur? Inte bra för bilen! Om du å andra sidan lägger in en högre växel i den höga farten så låter motorn – mmmmmmm – lugn och harmonisk, eller hur?

Hur kommer det sig då att vi i ett lågt sinnestillstånd, i känslor av stress, irritation, oro med mera, pressar vår mentala pedal i botten? Vi kommer väl inte fortare fram för det? Eller tror du fortfarande att vi människor fungerar så?

Så vitt jag vet så har vi inget direkt flow eller är effektiva i ett mentalt känslotillstånd när det enda som händer är att varvtalet, tankar per minut, går upp avsevärt och vi känner – iiiiiiiiiiiiiiii i huvudet och i kroppen.

Vi blir stressade och om det fortsätter så riskerar vi att bli utbrända! Nu kommer vi till det svåra. I och med att vi ofta missförstår hur människans sinne verkligen fungerar, så vågar vi inte släppa gasen, för vi tror att om vi slutar att analysera och forcera fram en lösning då får vi ingenting gjort. Vi kommer inte att komma framåt eller hitta en lösning på vårt problem/våra känslor. Men vad felaktigt detta antagande är.

När vår tankefläkt (analytiskt ansträngt tänkande) snurrar för fullt, en känsla av – iiiiiiiiiiiiii, så utnyttjar vi inte vår fulla mentala kapacitet, vi kör helt enkelt på ettans växel och hittar inte bra hållbara lösningar eller bättre känslor som tar oss framåt.

När vi är i ett annat sinnestillstånd, i en känsla av- mmmmmm, där flyter det på, där känner vi trygghet, samhörighet och glädje. Vi varvar ner, våra tankar per minut går långsammare. Då blir vi mer kreativa, lösningsorienterade och har lättare för att ta in andra människor och se situationen för vad den är. I denna känslan är det mycket enklare för oss att hantera vår resa genom livet, både med dess uppgångar och dess nedgångar.

För det är nämligen så att någonting extraordinärt händer när du slutar att koppla dina känslor till dina omständigheter och istället kan se dina känslor som en barometer för i vilket mentalt sinnestillstånd du befinner dig i. Det som händer är att du blir klarsynt och är på rätt spår när du förstår och blir medveten om vilken roll ett högt eller lågt sinnestillstånd (kvalitén och varvtalet på ditt tänkande) har på ditt liv. Du börjar att lära dig hur ditt sinne verkligen fungerar, det vill säga inifrån och ut istället för utifrån och in.

Och nu kommer jag till nästa bilmetafor (som jag först hörde David Andersson berätta om på insiktspodden) och som jag har utvecklat lite. Tänk dig att du kör din bil i mitten på vägen, det är bra väglag och du kan hålla en hög hastighet (du är i flow och får mycket saker gjort).

Efter ett tag så börjar det bli mörkt och det börjar att regna (du råkar ut för lite utmaningar). Plötsligt så kör du på väggrensmarkeringen och du hör ljudet och känner vibrationerna av perforeringen som är där för att varna dig för att du håller på att köra av vägen (dina känslor av stress, irritation eller oro talar om för dig att du är på väg in i ett lägre sinnestillstånd, kvalitén på ditt tänkande är lägre och ditt mentala varvtal ökar). Om du har kunskap om hur en bil fungerar så saktar du ner och styr säkert upp i mitten på vägbanan, bilen är i balans och du kan fortsätta att säkert rulla på mot din slutdestination. När du vet hur det mänskliga sinnet fungerar naturligt av sig självt, det vill säga att vårt defaultläge är mental klarhet, då kommer du med hjälp av kunskap kunna släppa på din mentala gaspedal. Varvtalet på ditt tänkande minskar, du hamnar i mitten av ditt mentala körfält, det vill säga mental balans och klarhet och du är tillbaka i ett lösningsorienterat sinne. Nu har du lättare för att hitta lösningar/nya tankar som kan korta din resväg betydligt.

Personligen så tycker jag att alla borde ha ett körkort i att förstå hur det mänskliga sinnet fungerar. Är du nyfiken på att lära dig mer följ oss på supercoachpodden.se eller Itunes där vi intervjuar och coachar vanliga människor som har fått små men livsförändrande insikter i detta ämne. I vårt senaste avsnitt så berättar fantastiska Linnéa om hur hon med hjälp av nya insikter verkligen förstod att hon är OKEJ på riktigt och fick lättare för att släppa taget om negativa tankar och blev en riktig glädjespridare på jobbet 😀

Hälsningar,
Kenny

Detta är ju väldigt logiskt!

Det bästa med mitt jobb är att det blir så otroligt bra samtal med våra deltagare. Alla kan relatera till var stress kommer ifrån och kan se logiken i att det kommer från oss själva och inte från situationen. Nu på det senaste utbildningsuppdraget hade vår kund på workshop #2 med sig en praktikant i grupp genomgången. Vi pratade om var vår stress kommer ifrån och hur vi alla i grunden består av ett klart sinne som vi sedan fyller med vårt eget tänkande och att detta i sin tur skapar vår egen individuella upplevelse om situationen.

Efter det att vi coachat alla i teamet individuellt (inte praktikanten) och samlats för en wrap-up så frågar vi under genomgången vad deltagarna tar med sig från dagens workshop. Många kloka saker kommer upp, och när praktikanten delar med sig berättar hon att hon själv fått en insikt i hur hon skapar sin stress med sina egna tankar.

”- Detta är ju väldigt logiskt, efter förmiddagens workshop så funderade jag på det som vi gick igenom och det kändes bra. När ”Kalle” sa att nu är det dags att du ringer ett riktigt säljsamtal, kände jag precis då att jag blev otroligt stressad.

I samma stund såg jag att det var mina tankar om situationen som gjorde mig stressad och då kom nästa tanke (med en bättre känsla, min anm.), men, jag vill ju verkligen sälja, det är ju därför jag går min utbildning!”

Vad jag tycker är fantastiskt i detta exempel är dels att hon börjat förstå hur vi själva skapar vår stress, (våra tankar om situationen i stunden) dels att hon har fått ett sätt att avdramatisera och få distans till sin rädsla och kan berätta om den för andra på ett naturligt sätt (vårt tänkande består av tankar och tankar kommer och går, inget konstigt, inget annorlunda, inget magiskt). Om hon inte sett denna koppling mellan vårt tänkande och våra känslor så tror jag att hon hade haft samma stresspåslag under längre tid, försökt att dölja det och sedan tagit det personligt. Risken finns att när hon väl kommit hem hade hon kanske funderat på om hon passar som säljare eller att det kommer att bli för svårt för henne att lyckas.

Det är enkla exempel som detta som gör mitt jobb grymt roligt. Att det inte bara är jag som utbildar. Så fort deltagarna själva ser logiken (polletten trillar ner) så blir alla utbildare och har väldigt lätt för att dela med sig av egna exempel. Vi hamnar i väldigt bra dialoger, en hel del skratt och alla lär av varandra. Det är också då som jag vet att den kunskap som de har fått är där för att stanna. Och då vet jag också att deltagarna och teamet kommer att ha lättare för att hantera sina utmaningar och nå sina uppsatta mål med mycket mindre stress.

Hälsningar,
Kenny