Ägg eller studsboll, hur väljer Du att se på dig själv?

Jag, som de allra flesta människor vill känna mig omtyckt och älskad. För min del så betydde det förut att jag blev osäker när jag märkte eller trodde att andra människor hade kritiska tankar om mig eller det jag gjorde.

Denna negativa självbild följdes av en känsla av osäkerhet och av ett beteende hos mig som fick mig att försöka få den personen att ändra uppfattning om mig. Eller så blev jag irriterad och förbannad beroende på person och situation.

För att undvika osäkerhetskänslorna var min strategi att stärka mig själv genom att pusha mig själv till att hela tiden bli bättre och duktigare inom de områden där jag riskerade att bli kritiserad.

Men problemet för min del i denna strävan att hela tiden bli bättre var att den baserades på felaktiga antaganden. Dels på antagandet om att människor som kritiserar mig kan påverka mina känslor, dels på att jag kunde jobba mig till en bättre självkänsla och starkare självförtroende.

Det som skapade ett skifte i mig var när jag verkligen förstod att det var precis tvärt om. Andra människor kan faktiskt inte påverka mina känslor direkt. Samt att det är väldigt ansträngande och svårt att försöka ”jobba” mig till en bättre självkänsla.

Hur min självbild och självkänsla förändrades och blev positivare kommer jag att beskriva genom en metafor som jag först hörde av coachen och författaren Michael Neill. Men först behöver jag tydliggöra två grundstenar som var viktigt för mig att få insikt i, och som är viktigt att få för att verkligen förstå vad jag menar (och själv få till en förändring):

Våra känslor kommer från vårt tänkande 10 gånger av 10, inga undantag!
När vårt tänkande skiftar så skiftar också våra känslor. (När jag verkligen på djupet förstod denna koppling var jag inte längre fast i mina negativa tankar och känslor om mig själv. Var nyfiken och testa själv så kommer du se att det stämmer.)

Alla har tillgång till mental balans och positiva känslor, det är vår grundinställning som människa. Det enda som kan ta oss bort från detta inre välmående är vårt tänkande. En bra känsla i kroppen är inte mer komplicerat än att när vi är i ett klart sinne, utan negativa tankar om oss själva eller andra, så mår vi bra. Punkt! (Testa så får du se. Det räcker med en liten insikt så kommer du märka att det stämmer.)

Även om du inte håller med mig om ovanstående så utmanar jag dig till att vara nyfiken och testa.

Nu till metaforen som handlar om hur vi beroende på vad vi tänker om oss själva, känner och agerar på olika sätt. Metaforen handlar om att se på sitt mentala själv som ett ägg, en apelsin eller en studsboll.


Ser jag på mig själv (mitt mentala jag/psyke) som ett ägg, med ett tunt skal som kan gå sönder av minsta lilla, då kommer jag utifrån denna upplevda verklighet att försöka undvika saker som kan skada mig känslomässigt.

Denna känsla hade jag under en period i 20-årsåldern, när jag var extremt självkritisk, jag hade svår ångest och kände mig mentalt utbränd. Jag “avskydde” att känna mig så sårbar och när jag försökte att uttrycka lite av dessa känslor till mina vänner och fick medlidande tillbaka, blev mina känslor ändå värre. Det kändes som att jag för evigt var fast i denna negativa känsla av sårbarhet. Allt jag ville var ju att känna mig normal igen.


Ser jag på mig själv (mitt mentala jag/psyke) som en apelsin, med ett tjockare skal, men fortfarande med ett innehåll som kan bli skadat om jag får lite hårdare stötar från omgivningen, då kommer jag utifrån denna upplevda verklighet att jobba hårt för att stärka upp detta skal så att ingen kommer kunna komma åt mig känslomässigt.

I mitt fall så var det att stärka upp min självbild och självkänsla både med hjälp av yttre saker som mer pengar, bra jobb, coolare attityd och mer erfarenhet. Men även med hjälp av att läsa böcker inom personlig utveckling, meditera och försöka ändra mina tankar om mig själv. Problemet med detta jagandet var bara att det var väldigt tidskrävande och så fort jag kände osäkerheten greppa tag i mig så kände jag mig tvungen att steppa upp eller hitta nya sätt och metoder för att stärka mig själv.


Om jag däremot ser på mig själv (mitt mentala jag/psyke) som en studsboll, som är solid rätt igenom. Att även om jag får mig en ”smäll” från omständigheter eller från kritiska personer och tillfälligt tappar greppet så är jag fortfarande hel och kan ”studsa” tillbaka. Då kommer jag utifrån denna upplevda verklighet att vara fri att utvecklas i min takt. Jag är fri att testa på nya saker för att jag vill, inte pga av vad andra människor tycker och tänker (i mitt fall otroligt stressbefriande). Det är också mycket enklare att be andra människor om hjälp, stöd och råd när jag själv inte kommer vidare.

Om jag tillfälligt hamnar i en svacka så vet jag just att den är tillfällig och att det inte är något fel på mig. Jag vet också att om jag misslyckas med något så kan jag välja att försöka igen eller gå vidare utan att känna mig misslyckad, det är mitt val, ingen annans.

I dag lever jag mestadels i denna sistnämnda verklighet. Jag gör det med hjälp av kunskap om hur människans sinne är konstruerat inifrån- och ut och att mitt psykiska jag till skillnad från mitt fysiska jag är oförstörbart. Jag vet också att detta inte är något som är unikt för mig, alla människor fungerar så här. Insikt i detta har gett mig en positivare självbild om mig själv som människa. För om jag vet att mitt mentala jag är konstruerat som en studsboll och inte som ett ägg eller en apelsin, då behöver jag inte längre jobba med mig själv för att må bättre, det är istället något jag måste FÖRSTÅ!

Jag är inte omänsklig 😉 jag har fortfarande känslor av osäkerhet emellanåt, men, jag tar dem inte längre på allvar och försöker inte längre fixa dem eller mig. Istället är jag fri att fortsätta utforska och lära mig nya saker i min takt!

Jag hoppas detta kan ha gett dig nya perspektiv om din och andra människors medfödda psykologiska “studsboll”. Har du några frågor så får du gärna lämna kommentarer.

Lycka till med ditt eget utforskande, du kommer garanterat att bli positivt överraskad om du får en insikt i detta!

Hälsningar,
Kenny